Vintern 2010 tillbringade vi 90 dagar i Sareks nationalpark. Boende i tält och med skidor på fötterna besökte vi alla de större dalgångarna och 52 toppar, en fantastisk upplevelse som bland annat resulterat i en guidebok för området. Här på Vintersarek.se kan du läsa mer om bland annat planeringen, genomförandet och utrustningen.
Låt dig inspireras!
Joel, Petter, Josef och Henrik
Från och med idag publiceras lavinprognoser för den svenska fjällkedjan, du hittar dem och mer information på www.lavinprognoser.se
Blev idag ombedd att rekommendera några vackra toppar som inte är alltför teknisk utmanande men som kräver klätterutrustning.
Frågan om en topp kräver klätterutrustning är givetvis högst subjektiv, där rådande förhållanden, vägval och personliga preferenser påverkar.
Men.
Klätterutrustning eller ej, här är några toppar väl värda ett besök!
Bierikbakte - En mäktig syn! (sidan 198 i boken)
Sarektjåhkkås tre toppar och Bucht-toppen - Högst, bäst och vackrast? (sidan 124)
Sáitáristjåhkkå – Pårtes västra utpost (sidan 250)
Vilka är dina bästa ”klätterturer” i Sarek?
I dagarna fick vi ett mejl från en läsare som planerar att besöka Sarek i februari och funderade på om det var något speciellt att tänka på. Här kommer därför lite tips om var det går att hitta mer information och några råd utifrån våra erfarenheter.
Väder och klimat
Som alla vet går det aldrig att vara tvärsäker på vädret, men givetvis är möjligheten att uppleva -30 grader större i februari än i april. På SMHI går det att läsa mer om aktuellt och historiskt väder:
Lapplands klimat
Kunskapsbanken
Klimatdata
Korta dagar
Ljuset är på väg tillbaks, men dagarna är fortfarande relativt korta.
Folktomt
Det kryllar aldrig av människor i Sarek och i februari är det än mindre trångt.
Logistik
Fjällen, eller mer bestämt stugor, bussar och annan service kommer igång för fullt först en bit in i februari. Det varierar dock en del, se Svenska Turistföreningens respektive Länstrafikens hemsidor för exakt information.
Klockan fem har mörkret lagt sig
Att tänka på
Om jag då ska ge några råd blir det som följer:
Mitt på dagen och solen visar sig till slut över topparna
I juni förra året inledde vi ”artikelserien” Kroppsligt, då Josef, högst ovetenskapliga delade med sig av sina reflektioner och erfarenheter kring hur kroppen reagerade och fungerade under turen. Detta föll sedan i glömska, tills nu. Idag hittade jag nämligen det som jag skrivit i samma ämne.
Förberedelser
Inga förutom att jag var helt okritisk när det kom till hur mycket och vad jag åt. Gick väl upp ett par kilo, men hade säkert kunnat gå upp mer om jag jobbat mer målmedvetet.
Farhågor innan utfärd
Händerna, därför att jag lätt fryser om dem. Fötternas välbefinnande med tanke på att vi skulle tillbringa så mycket tid i hårda pjäxor. I övrigt att jag skulle råka ut för någon infektion eller influensa som skulle kunna tvinga mig att bryta i förtid.
Hur det gick med dessa farhågor
Jag frös såklart en hel del om händerna, men inget allvarligt. Hade med mig extra handledsvärmare som hjälpte mycket och så hade jag tumhandskar på mig nästan jämt. Men det jag blev mest förvånad över var hur bra fötterna klarade sig. Inte en tillstymmelse till skavsår eller andra problem! Vi klarade oss även från sjukdomar även om magarna någon gång ibland var i uppror på grund av det speciella kosthållet. Av någon anledning hade jag dock mindre problem än de andra.
Vikten
Tror jag gick ner lite i början när det var kallt, men sedan när det blev varmare la jag på mig igen och vägde ungefär lika mycket när vi gav oss av som när vi kom hem.
Energi – mat, mättnadskänsla och ork
Jag kunde alltid äta mer, men var väl egentligen aldrig plågad av ren hunger. Vissa dagar kände man såklart att kroppen hade behov av mer energi men generellt tror jag att kroppen gjorde en naturlig anpassning av aktivitetsnivån. Efter cirka femtio dagar på tur tyckte jag mig också känna att jag inte längre hade samma ork att ge det där lilla extra alla dagar.
Sjukdomar/skador/krämpor
Nej
Muskler och kondition
Kroppen blev väldigt anpassad (bekväm) i det vi gjorde. Ungefär samma antal höjdmeter, sträcka och tidsrymd på turerna varje dag. Det var motigt att komma hem och tvinga sig ur den komfortzon som jag rört mig i såpass länge.
Kylan
Ställde inte till några problem eftersom vi var noga med att anpassa oss, vi hade nog med tid. Smorde in händer och ansikte med fett de dagarna det var runt 30 minus.
Hygien
Vi var noga med att sprita händerna innan mathantering, men i övrigt tvättade jag mig sällan. Ett par tre ordentliga tvättar och däremellan några enstaka snabbtvättar med våtservett i de ”viktigaste” regionerna. Jag bytte sockar, kalsonger och underställ när vi fick matleveranser. I början kände jag mig lite äcklig men vande mig ganska snart.
Övriga reflektioner
Kroppen betedde väl sig i stort sett som jag trott, om inte bättre. Överraskningen för mig blev snarare den psykologiska biten. Jag hade helt enkelt inte reflekterat över att jag ibland skulle få tråkigt eller till och med tappa lusten att gå på topptur vissa dag. På så sätt slog de dåliga dagarna dubbelt så hårt innan jag så att säga, ”blev vän med tristessen”.
