Miljömedvetna idealister?

Öh va sa du, ehe Vintersarek?”
Ja, just det, Vintersarek, precis, svarar jag tålmodigt in i den sprakande porttelefonen.
Du Anders, det är nån här som kommer från nåt Vintersarek. Har du tid en stund? Nej det gäller nåt slags sponsorförfrågan…ah, ja okej” , ropar telefonrösten in mot kontoret innan den återigen talar till mig; ”Nej du, där var det nej direkt, men lycka till och hej då”.
Ja, nej men det förstår vi, såklart. Tack-ändå-ha-det-fint-heeej, får jag snabbt hasplat ur mej innan porttelefonen tystnar…

Det som kunde ha varit starten på ett potentiellt segertåg av finansiell art genom Mölnlyckes företagarvärld fick ett ack så abrupt slut. Inte för att vi lät oss nedslås i brådrasket, nej då, vi fortsatte tappert i två timmar till, men detta första porttelefonsamtal satte som lite prägel på vår fortsatta säljresa.

Näst på tur var vårdcentralen, vilket kändes bättre.

”Skulle jag kunna få något ångestdämpande tack. Jo, för jag går runt här och försöker sälja mej, men det är liksom ingen som vill köpa, om du förstår, känns lite jobbigt bara. Jodå, vi har redan frågat dem…nej inte ens kostymnissarna på fastighet var intresserade…mm, kanske skulle prova på byggfirman ändå? Jag menar, NÅN måste ju vilja ha oss. Eller?!”

Jag är medveten om att ordsammansättningen ”sälja sej” låter aningen brutal, men det här är faktiskt en fråga vi diskuterat en hel del. Många gånger halvt på skämt, visst, men det bottnar i en frågeställning värd diskussion. Som totalt okända i äventyrsbranschen, med noll affärs- och beklämmande få bra-att-ha-kontakter i telefonboken skulle man kunna se oss som idealister. Under de senaste tre månaderna har förutsättningarna för vår idealism dock förändrats och vi frågar oss nu vart gränsen mellan idealist och materialist egentligen går. Helgar målet medlen?

prylar

Vi är beroende av bra produkter för att känna oss säkra under vår tur. Samtidigt syftar projektet till att öppna människors ögon för vår fantastiska fjällvärld och öka känslan för naturen. Är dessa två fakta förenliga över huvud taget? Att sprida budskapet om en hållbar medvetenhet för fjällens bevarande, samtidigt som vi jobbar hårt för att få varsin ny skaljacka, exponera våra sponsorer och öka deras försäljning. Så säg mej då, kära Sarekvän-Joel, att öka produktionen, och således även konsumtionen , hur främjar det glaciärernas tillväxt? Hmm, ja, jag tror du förstår tankegången, dilemmat och att det är värt att diskutera i frågan.

Att söka rent ekonomisk hjälp från företag stående utanför friluftsbranschen var nästa steg på trappan. Ibland har det känts som en helt absurd tanke, vad sjutton skulle de få ut av att stödja oss?! Ibland har svaret varit lika självklart enkelt. De syns ju i ett spännande och häftigt sammanhang som dessutom lyfter miljöfrågan. Vem vill INTE synas där i dessa dagar? Det innebär ju en stor möjlighet för exponering, nytt och större kundunderlag och ökad omsättning! Och där, mina vänner, var vi tillbaka vid föregående resonemang…

Kanske tur då att det visade sej vara väldigt svårt att locka finansiella sponsorer, i alla fall denna tisdag i Mölnlycke. Med facit i hand så slipper vi ju ha 100.000 kr och budgeten i balans i ena handen samt långt-bort-från-sverige-multi-företag-produktion i den andra. Det är lätt att vara god och resonabel när man inte har något val. Med detta dock inte sagt att vi inte försöker välja, nej nej. Exempelvis så känns det väldigt bra att vi kommer att hålla värmen med hundra procent Östersundtillverkade underställ. Woolpower håller fanan högt i den allt hårdare flytt-vinden. Likaså Norpulken som faktiskt flyttat delar av sin produktion från Kina till Sverige!

Vi har bestämt oss för att Vintersarek är något vi vill, tycker känns bra och roligt. Vi får helt enkelt göra det bästa vi kan utav det. Genom att ifrågasätta oss själva och förhoppningsvis få även andra att fundera, vill vi väcka medvetenhet och diskussion kring dessa frågor. Svåra val, där pengar och allmänt vedertagen levnadsstandard ställs mot till synes futtiga ställningstaganden. Att köpa tio svenska eko-äpplen eller Herrens hela underbara fruktträdgård från en oljepråm i hamnen; det är frågan.

Det här är våra funderingar. Något enkelt och ”rätt” svar hävdar jag inte att vi har, verkligen inte. Däremot hoppas jag att funderingar och frågor ställs även hos dej. Och att du, när du funderat färdigt, känner dej stolt över ditt svar.

Joel

Share
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *