”Vet du varför du vill göra det här?”

Den frågan fick jag ställd rakt in i ögonen av en erfaren friluftsmäniska som själv har varit i Sarekfjällen vintertid och vet vad det innebär. Ett rakt och ärligt svar hade varit på sin plats. Det fick hon inte. Som Henrik skrev i ett tidigare blogginlägg, så undrar en del om vi vet vad vi ger oss in på och varför vi vill göra det här.

Jag fick först fram ett svar som liknade Henkes, något osäkert mummel om att det ska bli kul att se vad man går för, en häftigt grej. Det lät inte alls så självsäkert som jag hoppats. Men lite senare på kvällen, när jag satt och tittade en decimeter ovanför den påslagna tv:n, så kom även jag på ett bättre svar. Det här projektet, turen eller expeditionen, vad man nu vill kalla det, är något som jag drömt om hela mitt liv.

Testar mina egna och naturens gränser, 25m/s i byarna

Testar mina egna och naturens gränser, 25m/s i byarna

När jag började läsa böcker som liten var det Jules Vernes äventyrshistorier som låg på nattduksbordet. Sen har jag ett starkt minne: för tio år sedan, när jag var 13 år gammal, tog pappa med mig på en föreläsning av Ola Skinnarmo som precis hade skidat till sydpolen. Jag var fast. Jules Vernes skönlitterära böcker byttes snabbt ut mot reseskildringar om riktiga äventyr och spännande expeditioner. Om människor som ensamma seglade runt jorden och besteg världens högsta berg.

Det var äventyrarnas beskrivning av den totala upplevelsen som fick mig intresserad. Känslan som de fick när de medvetet utsatte sig för svåra situationer, men ändå kunde känna full kontroll. Deras ord som beskrev lättnaden och styrkan de kände av att nå svåra mål. Hur de upplevde sig själva efter att ha klarat av något som ansetts ”omöjligt” av dem själva eller andra. Hur de ändrat synen på livet efter att de valt bort alla vardagliga bekvämligheter. Och det har jag delvis märkt själv. När vardagssaker blir en utmaning, ta bara att vanor som varmvatten i kranen försvinner. Då måste man hela tiden vara skärpt. Det gör att man ser allting klarare och känner sig mer levande. Att testa sina gränser får en att växa.

Målet är nått. Efter detta kom belöningen, Drakryggens orörda sydsida!

Målet är nått. Efter detta kom belöningen, Drakryggens orörda sydsida!

Ett rakt och ärligt svar hade egentligen varit att jag helt enkelt inte vet exakt vad det här kommer att innebära. Men jag vet varför jag vill göra det, jag nöjer mig inte med skildringarna i böckerna längre. Nej, nu måste jag göra det själv.

Petter

Share
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *