Blygsam toppturspremiär

När snön äntligen kom till Umeå så dröjde det inte länge förrän det kliade allt för mycket i skidmusklerna för att jag skulle kunna sitta still. Men Umeå, som är känt för att vara beläget på Norrlands största slätt, bjuder inte till så häftiga åk. Bräntberget är det enda som finns, men det ligger i gengäld centralt, och där jobbade pistörerna och snökanonerna för fullt för att kunna öppna backen i mellandagarna. Lift är ändå inget för mig, så jag testade min nya topptursutrustning och gjorde några vändor upp och ner.

blygsam1

Skidorna, Dynafit Manaslu, mäter 187 cm i längd. Jag var från början lite rädd att de skulle kännas svåråkta då mina tidigare skidor var 15 cm kortare, men de gick som på räls och jag fick några riktigt sköna svängar under de 50 fallhöjdsmeter som berget bjöd på.

Jag blev riktigt imponerad över den låga vikten på skidan, bindningen och pjäxan tillsammans. Innan använde jag Naxos randoneébindning som är lik Diamir och Duke, vilka är betydligt tyngre och omständligare att ställa om. Lyckan av att inte längre ha tunga twintips under pjäxan och något sånär god försäsongsträning gjorde att jag skuttade som en snöhare upp till toppen av iver.

blygsam2Det enda problemet som uppstod var att klistergreppet på stighudarna försvann, men om det var klistrets dåliga kvalité, eller min iver att få av hudarna som gjorde att jag slarvade och lät snön sätta sig i klistret (ordvits!) låter jag bli osagt. Nästa gång kommer nog Norpulken att få följa med, det är även möjligt att det blir ett svettigare pass och att jag låter skidglädjen få vänta ett tag tills jag kan leva ut den på ett riktigt berg.

Petter

Share
Det här inlägget postades i Blogg, Utrustning och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *