Ett socialt experiment

Tre månader isolerade från omvärlden. Endast tre personer att vända sig till oavsett det gäller kärlek, hat, sjukdomar, tankar, dåligt humör, glädje och sorg. Känner man sig utlämnad eller ger det en känsla av allt starkare vänskap? Kommer relationerna växa eller kommer de att utsättas för påfrestningar allt för stora att kunna hanteras? Vilka roller kommer att bildas i vår grupp och hur kommer de att styra våra liv? Kommer det att bildas en inbördes hierarki och vem kommer i så fall att anpassa sig efter vem?

socialt2

Friends forever?

 Spännande frågeställningar som det bara finns ett sätt att få svar på, nämligen att prova. Under våra tre månader i vinterns Sarek kommer vi att ställas inför situationer man i ett ”vanligt” liv nästan aldrig utsätts för. Vi kommer att ställas inför beslut där alla vill olika men där vi måste enas för att exempelvis klara natten. Vi kommer inte att kunna ”gå iväg och sura och låta det gå över”, för det finns ingenstans att gå iväg. Det enda som finns är vi fyra personer, våra tält och två tusen kvadratkilometer vildmark.

De ovanstående funderingarna har väl legat och surrat i bakhuvudet ända sedan vi först började planera turen egentligen, men under hösten har det varit andra saker som legat längre fram i hjärngloben och tagit större plats. Tankar om hur vi skall fixa mat, pulkor, kläder, skidor och om vi över huvud taget har råd att genomföra turen.

socialt

Din mamma jobbar inte här, städa köket efter dig!

Allt eftersom hösten gått och de triviala frågeställningar av materiell art löst sig, har tankarna dock tagit en allt mer filosofisk ställning. Plötsligt inser vi att det kanske är samspelet i gruppen som kommer att bli vår allra största utmaning, och också den vi har minst möjlighet att förbereda oss inför. Som inför alla utmaningar, där man inte vet så mycket om hur utgången kommer att te sig, infinner sig nu således en sån där lite lagom pirrig känsla av nyfiken nervositet. En känsla på ett nytt område som jag välkomnar med glädje; grymt spännande skall det bli!

Joel

Share
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *