Ska man få något gjort… – del två

Jag skulle säga, efter personliga erfarenheter, att medelsvensken förknippar en slalompjäxa med frusna och stela tår. Finns det något skönare än få gå inomhus och ta av sig den kalla och stela pjäxan efter några timmar i skidbacken? Jag känner – bara av att skriva om det – den stickande, men ändå sköna känslan av när det varma blodet sakta men säkert hittar sin väg tillbaka till tåspetsarna.

Men nu har vi valt bort den lilla bekvämligheten, att få gå inomhus i slutet av dagen. Hur mycket kommer vi att frysa efter en vecka i -20 grader? Hur stor är risken för förfrysning? Det är ingen lösning att köpa en pjäxa som är tre storekar för stor och pula ner dubbla filtsulor och tre yllesockar. Pjäxan måste sitta tajt för att man ska kunna göra ett kontrollerat åk nedför snöklädda bergsidor.

berth

Så, när jag satt och skissade på en fotpåse, en kraftigare tygpåse som man stoppar foten i för att undvika direkt snökontakt när man gräver bivack eller sätter upp tältet, kom jag på idéen. Varför har man inte på sig fotpåsen hela tiden, även under gång? Och varför isolerar man den inte så att den skyddar bättre?

berth1

Efter att ha sytt en prototyp av ett gammalt skidfodral och gjort några tester utomhus, några finurliga ändringar och ett materialinköp för 138 kr, så var turdamasken BERHT född, Big Extreem Radical Hot Toe. Det kommer bli en kär vän under vinterns kallaste dagar. Det är ju som sagt onödigt att frysa.

Petter

Share
Det här inlägget postades i Blogg, Förberedelser. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ska man få något gjort… – del två

  1. oscar skriver:

    Kallas ”over boot” och finns i olika varianter o prisklassser. Funkar mycket bra, till alla typer av kängor o pjäxor 🙂

    Ingen är dock så billig som 138kr….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *