22 februari 2010 – dag 4

Vi flyttar från isen och gör förberedelser för pulkaturen

Samma dag som vi slog upp vårt läger på Bierikjávrres is drog kylan in över Sarek och jag fick uppleva mina kallaste dagar och nätter någonsin. Väderomslaget med den sjunkande temperaturen gjorde snart att spänningar och sättningar uppstod i isen som snart började tala till oss. Vid flera tillfällen small det ordentligt och trots att vi lärt oss att det inte är ett tecken på fara vill de mindre rationella tankarna gärna få en att tro det.

Josef var speciellt nervös, och trots mina och Petters lugnande ord sov han oroligt. Kanske lät vi inte helt övertygade själva, med tanke på tidigare nämnda irrationella tankar. Redan efter första natten uppkom därför diskussionen om huruvida vi skulle flytta upp på land eller ligga kvar på isen.

För oss som grupp blev detta den första större diskussionen kring ett beslut och så här i efterhand är det intressant att se tillbaka på vilka roller och ståndpunkter vi tog. Samma roller var också de vi sedan allt som oftast intog under resten av turen.

Josef och jag var de som i nio fall av tio tydligast uttalade våra åsikter. Josef, som allt som oftast vill vara lite extra på den säkra sidan, vill i det här fallet prompt flytta upp på land. Jag däremot är ibland mer benägen att tänja på gränserna och denna gång innebar dessutom detta, att vara på den säkra sidan, omaket att vi skulle behöva packa ihop hela lägret. En sak som latmasken inom mig tog starkt avstånd ifrån. Kontentan blev därför att jag bestämt hävdade att jag då tänkte ligga kvar på isen tills jag var tvungen att paddla iland på mitt uppblåsbara liggunderlag.

Ett tillfälle på isen minns jag särskilt. Vi hade precis ätit och återigen käbblat lite om hur vi skulle göra då det plötsligt smäller till högre än någonsin tidigare. Samtidigt känner vi tydligt hur isen och snön precis under oss rör sig och det känns som vi liksom ”faller” ett par centimeter. Jag får väl erkänna att även jag blev tveksam i det läget, men har jag bestämt mig för något ska det ofta en del till innan jag ändrar mig.

För att då komma till det rubriken för dagen säger, nämligen att vi flyttar, så var det som följer. Smällande is i all ära, men dagen innan hade det dessutom börjat bli blött. Vatten hade trängt upp genom sprickorna som bildats och lagt sig uppe på isen. På vissa ställen trampade vi nu igenom snön och ner i vätan. Det fick avgöra saken. Det sista även jag önskade trots mina så sturska ord var att bli blöt. Med -35 grader i luften skulle det blivit en riktigt jobbig situation.

Morgonen dag fyra tog vi därför vårt pick och pack och flyttade upp på fast mark. Josef kunde äntligen andas ut. Resten av dagen ägnades sedan åt förberedelser för de kommande två veckorna. Planen var nu att göra en tur genom Sarvesvágge ut till gränsen mot Padjelanta för att sedan göra ett besök vid Alkavare kapell innan vi åter vände tillbaks mot Bierikjávrre, denna gång via Násas- och Guohpervágge.

En igloo byggdes där vi lämnade den mat och utrustning vi inte skulle behöva, bland annat bilbatteriet på 26 kilo. Vi var nu redo för en tur i turen.

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *