23 februari 2010 – dag 5

I min dagbok har jag noterat att det var -27 under dagen när vi gick och -35 innan vi kröp ner i sovsäckarna i snögrottorna denna dag. Jag var även lite orolig för hur det egentligen skulle gå med kylan. Hur länge skulle det vara så här kallt?

Vi kom inte så långt på dagsturerna som vi hoppats, denna dag stannade vi just efter den för oss osynliga “spökstenen” som är utmarkerad på kartan. Vi kom aldrig underfund med vad spökstenen har för historia, möjligtvis är den osynlig som ett spöke då vi inte säkert kunde hitta den.

Kylan gjorde att allting tog sin tid, det gällde att hålla koll på kläderna och varandras ansikten för att motverka förfrysningar. Dessutom hade vi få timmars solljus till förfogande och vi ville gärna få iordning nattlägret innan mörkrets intrång. Vi tog oss knappa 8km med pulkorna, dessutom hade vi mestadels nerförsbacke.

Eftersom det ännu inte var så mycket snö som bildat drivor byggde vi Quinseegrottor. Vi skottade helt enkelt upp en manshög snöhög, packade till den och lät den sätta sig och frysa ihop medan vi åt middag. Sen var den färdig att gräva ut som en vanlig bivack. I dessa bivacker kan man faktiskt få upp lite värme. Eller värme kanske är fel ord, men -15 känns faktiskt riktigt behagligt att sova i med tanken på de -35 som lurar på andra sidan den två decimeter tjocka snöväggen..

Ja, livet var inte så glamoröst de dagarna. Men det var kul att få pröva på tuff kyla. Det är inget jag önskar få ogjort men jag tror det kommer dröja innan jag tar skidorna till Sarek i mitten av februari igen…

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *