12 mars 2010 – dag 22

Dagen då snärtigheten försvann..

Vi befann oss nu i den norra änden av Sitojaure och vårt mål för dagen var det lilla rastskyddet Svijnne i södra Sitojaure. Jag kände mig rätt seg den här morgonen och vi gick i sakta mak söderut på sjön.

När vi gått cirka en halvmil och stannar för en liten rast så ser jag att topplocksfickan på en av ryggsäckarna som ligger på pulkan är öppen! Jag ser att en spork hänger ut ur fickan lite slappt och då slår det mig att jag ju la i pjäxsulan i den fickan under gårdagen. Min fot hade svullnat lite och på så vis fick den större plats i pjäxan.

Jag kikar snabbt in i fickan för att se om den är kvar men icke. Jag måste ha tappat den! Fly förbannad på mig själv så svär jag några gånger, dels över att jag måste gå tillbaka och hämta den, dels för att grabbarna måste vänta, och dels över att det kanske har trillat ur nåt mer? Att skräpa ner i vår fina natur är inte snyggt! Jag är rätt hungrig och framför allt Henke tycker dels att jag ska ta nåt och käka innan jag drar tillbaka mot  lägret men också att jag ska ta en ordentlig kik i mina andra fickor, och andra väskor, men jag var totalt mållåst. Som den jägaruppfostran jag fått på mitt gamla regemente K3 i Karlsborg så ska varje misstag ha en konsekvens… “ordning reda drill och disciplin” var ord som skallrade i skallen och jag började skejta tillbaka mot lägret med gamnacke.

Efter någon kilometer började jag bli trött och kände mig riktigt korkad som inte tog nåt att äta innan jag vände åter. Jag följde våra gamla spår kilometer efter kilometer och en obehaglig känsla började infinna sig. Till slut kom jag tillbaka till lägret och där fanns inte ett spår av någon pjäxsula! Hade jag kanske lagt dem i en annan ficka? Kanske hade den blåst iväg?

Mycket besviken skidade jag ytterligare en halvmil tillbaka till de andra där de låg insvepta i sina dunjackor, mumsandes på nötter och choklad medan de muntert lyssnade på Christer i P3 på radion. Tre feta leenden mötte mig och ingen sa nåt förrän Joel skrek “Din jävla sopa!!”. Och sen kom förklaringen. När jag hade gått i cirka tjugo minuter så hade Henke tagit en kik i den där topplocksfickan och mycket riktigt. Där låg ju sulan! Joel som känt mig längre än Petter och Henke och som fått utstå många lumparhistorier om snärtighet och vikten av att hålla koll på sin materiel fick så mycket vatten på sin kvarn att det hade räckt åt att mala säd till en mindre stad…

Sista biten vidare mot Svijnne gick genom skog med mycket lössnö. Pulsandet var drygt och jag var mycket trött. När vi till slut lade oss i tälten senare på kvällen var det 20 minus och jag bäddade in mig i dubbla sovsäckar samt hotsac* med orden “ordning reda drill och disciplin” ekande i öronen…

Henke och Joel gottar sig åt min fadäs medan jag ovetande skidar en mil i onödan

Några goa Talkyinlägg där Joel gottar sig åt min olycka!

Henke rattar dessutom in P3

*Hotsac är en vattentät innersäck som man har i sovsäcken för att undvika att svetten ångar ut i sovsäcken och bildar is.

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag. Bokmärk permalänken.

En kommentar till 12 mars 2010 – dag 22

  1. Liza skriver:

    Själv är jag en riktig soffliggare skulle aldrig nudda vid tanken att ge mej ut på strapatser som ni gör men det är så himla kul att läsa om era äventyr, tack:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *