13 mars 2010 – dag 23

Idag var dagen då jag som expeditionsledare bröt ett löfte mot gruppen och ljög då det åter blev 20 minusgrader. Jag hade visserligen upplevt  30 minusgrader i Sarek långt senare i mars ett annat år, men det gäller att fokusera positivt när det är kallt och jag hade tvärsäkert utlovat att inga sådana temperaturer skulle infinna sig från och med mars månads första dag. Det höll ändå ganska länge måste jag säga. Och förresten tror jag inte att de andra blev så besvikna på mig. Det där med att jag var expert på väder och totalitär expeditionsledare var inte direkt oemotsägbara grundstenar på vår tur…

Vi kämpade oss upp för skoterleden mellan Sitojaure och Aktse och bävade för den stigning som vi hade planerat skulle ta oss till nästa basläger uppe i Pårte. Det drog på rejält uppe på kalfjället och jag var inte så lite besviken på den språjlans Norrönajackan som bara pallat två veckor på fjället. Om det inte varit för Josefs Froste hade jag varit tvungen att gå med min tunna tunna vindjacka och bli genomblåst. Jaja, i Aktse väntade min back-up-jacka på mig.

 

“Jaha, här står ni och kan inget annat?!” Vårt första möte med civilisationen igen var mycket roligt. Efter nedförsbacke och en del vurpor med pulkorna hade vi stående paus i skogen när en hurtig kvinna i 50-årsåldern körde förbi på smala sportiga skidor. “Tja…nej, det kan vi nog inte…” Men det var ganska gott att stå nere i skogen, bland de stora granarna som omger Aktse. Det var hur skönt som helst att somna i tältet med ljudet av vind i stora träd.

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *