24 mars 2010 – dag 34

Som Joel skrev i något inlägg tidigare så hade vi en sjuklig längtan efter ett basläger. Mycket blir ju praktiskt. Framför allt att slippa bryta läger varje morgon med allt vad det innebär. Vi hittade dessutom rinnande vatten, vilket underlättade mycket.

Dock fanns en del nackdelar. Som att taken i snögrottorna vi hade grävt  började sjunka. Jag skriver i dagboken att jag sitter med krökt nacke och skriver “ty taket i vår quinzeegrotta har sjunkit ihop under dagen… Redan igår hade det säckat ihop lite. I morse la vi på mer snö och förhoppningsvis kan vi gräva ur mer imorgon.”

Efter gårdagens finfina åk var vi dock supersugna på topptur den här dagen, oavsett krökta nackar! Vi beslöt att dela upp oss. Dels för att det går så mycket snabbare och på sätt och vis blir säkrare när man bara är två. Dels för att vi ju hade ett övergripande mål med vår vistelse – att dokumentera och bestiga så många toppar och åk som vi bara orkade med!

Mot toppen!

Mot toppen!

Petter och jag satte av mot Boarektjåhkkå för att därifrån knalla vidare till Pårtetjåhkkås observatorium dit Henke och Joel skulle ta sig via Bårddejiegnaglaciären. Ett felaktigt vägval gjorde dock att vi bara ett hundratal meter från toppen fick åka ner och gå upp på en annan rygg. Men vad gjorde det? Vi fick ett fint extraåk och var ändå pigga i benen.

 

På toppen väntade en magisk utsikt ut över skogarna kring Kvikkjokk samt det vackra Tarrekaisemassivet. Yttermera märkte vi att det fanns nästan felfri GSM-täckning. Jag minns den lite skumma känslan av att se att det helt plötsligt ringde. Och att det var Joel! Han och Henke hade just kommit upp till observatoriet en dryg halvmil västerut och även de hade täckning. Så där stod vi och pratade med varandra på telefon, som om vi fyra inte hade fått nog av varandras sällskap efter 34 dagar på tur, skidandes och skitandes en meter från varandra…

Henke har gått upp på Bårddetjåhkkå. Nordens överlägset högsta berg. eller?

Nej visst nej. Så var det ej…

Henke blickar ut över Saitaristjåhkkå

(Måste lägga in en liten sidestory här också.) Jag ringde ett till samtal. Till Martin Lööv som var en av dem jag delade lägenhet med. Det visade sig att vi blivit vräkta och att jag inte hade någon lägenhet att komma tillbaka till när jag kom hem från Sarek. Ett litet prekärt problem att ha gnagandes när man knatar runt i Sareks dalgångar och på dess toppar. Jag citerar min dagbok: “Ringde Martin Lööv och jag måste hitta ny lägenhet från 1 juni då idiotjäveln som hyr mitt rum i andra hand hade brakfest efter två veckor. Smart kille…not!”

Den fortsatta färden mot Bårddetjåhkkå blev till intet för mig och Petter. Det felaktiga vägvalet hade sinkat oss och vi kände oss ändå nöjda med dagen och efter ett bra och roligt åk satt vi sen i vårt Atlastält och tog varsin Afterski-buljong.

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *