25 mars 2010 – dag 35

En riktigt jobbig dag för flera av oss, fast på lite olika sätt. Vi hade, till slut, bestämt oss för att satsa på att dra upp på glaciären mellan Bálgattjåhkkå och Bårdde. Jag och Henke för att bygga nytt litet tvådagarsbasläger med förhoppningen om att nästkommande dag få en kortare anmarsch mot Saitaristjåhkå, och Petter och Josef, ja, jag minns faktiskt inte riktigt, men de ville nog mest upp på Bálgattjåhkkå. Detta blev det dock intet av, för någon av oss.

För det första var vädret kass. Alldeles genomgrått och vi såg inte speciellt långt över glaciären. Jag och Henke gick lite före Josef och Petter och satte oss mitt i whiteout:en och inväntade dem i en fika. Motivationen tröt och vi tänkte oss en överläggning.

Lätt snöfall, ingen sikt och tilltagande vind. Josef och Henke beslutade sig för att vända tillbaka. Henke för att han inte hittade någon motivation, Josef för att han kände sig trött och hängig. Petter var egentligen den enda som var riktigt sugen på tur där ute på glaciären, men lättövertalad som jag är var det inte så svårt för honom att få med mig på ett försök mot Bálggattjåhkkå. Sagt och gjort. Jag och Petter lämpade över all onödig utrustning på Josef och Henke som skulle tillbaka till baslägret och sen satte vi åter av över glaciären. Vi ville i alla fall ge det ett försök och en ärlig chans.

Vi såg ingenting. När vi kom tillräckligt nära kunde vi urskilja Bálggattjåhkkås svarta östvägg, men det var också allt. Vi tog några hundra höjdmeter efter glaciären innan vi tog lunch och beslutade oss för att vända vi också. En panikbajsnödighet som resulterade i ett snabbt och i förhållande till Petter mycket närliggande utförande från min sida satte ytterligare punkt för vidare strapatser.

”We did what we set out to do, Mr Frodo. I am ready to go home” – Joel Karlberg tolkar Samwise Gamgee

Tillbaka i hemmets lugna vrå fick vi höra att de båda andra haft det riktigt slitigt på sin väg tillbaka i det ändlösa moränlandskapet. Josef hade blivit allt svagare varpå Henke heroiskt fått bära både sin och Josefs packning. Två trötta killar med andra ord. För min del var detta starten på en fyra dagars period med orolig mage och hög frekventering av besök i bajsposition. Tur att vi hade några dagar kvar att gå topptur på.

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *