10 april 2010 – dag 51

Efter den mycket tunga gårdagen fick vi idag en alldeles underbar dag. Det är en av de absolut största fördelarna med Sarek, att det efter att ha varit oinspirerande ALLTID följs av en dag som får en att vilja vara kvar hur länge som helst.

Vi tog alla en lugn morgon, men jag och Josef bestämde oss sedan för att gå på tur, även om vädret inte var det allra bästa. Vi hade spanat in en ränna på norra sidan av Bierikjávrre från en namnlös topp som såg utmanande och fin ut. Missminner jag mig inte helt hade vi sol på toppen och en mycket skön fikastund, samtidigt som vi kunde se två kitar leka runt nere på sjön. Vi trodde inte att Henke skulle ge sig ut på kiteäventyr idag, och hoppet tändes om att Simon Jaktlund slutligen hittat oss. Vi scramblade ner till insteget på åket, anropade baslägret på våra små walkie-talkies och gjorde oss beredde att droppa in i ett av Sareks kanske mest potenta åk.

Skarförets karakteristiska ljudbild ekade ändå ner till baslägret; solen hade nämligen hunnit gå i skugga och den lilla vårsnön på vilken vi satsat allt vårt hopp hade stelnat till ett hårt ytlager. Men roligt var det ändå! Ett häftigt åk. Nere på sjön kom Petter och Simon med var sin kite och gav oss tacksam lift över sjön. Simon Jaktlund, som hade tillryggalagt åtskilligt många fler kilometer per dag än vad vi någonsin gjorde i sin jakt på vårt basläger, var enormt glad och energifylld trots skavsåren på båda fötterna. Eftermiddagen ägnades åt prat om turer, och som den luttrade fjällvän Simon är hade han också med sig en god ost, kvällens stora begivenhet.

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *