12 april 2010 – dag 53

”Jag och Joel gick topptur på Sarvatjåhkkå idag och trotsade det blåsiga väder. Det märks att våran kondition har blivit bättre, idag var vi tillbaka till tälten redan runt tvåtiden och då hade vi ändå tagit en lunchrast på 45 minuter! Sarvatjåhkkå ligger fint placerad på kartan, i Sarekmassivets södra utkant, men tyvärr såg vi inte mycket utav de närliggande topparna eller den vackra vyn över Bierikjávrre och Bierikbakte då det ständigt blåste in moln runt om oss.

För ett ögonblick skingrade molnen sig och i öster fick vi se den lättigenkännliga sockertoppen (eller grushögen) Sluggá resa sig.

Vi gick snabbt över Bierikjávrre till en norrgående moränrygg som leder vidare till en bergskam upp och in i massivet, mot Sarvatjåhkkås topp. Det har varit varmt idag och snön kändes slaskig, det gick även några små stenras från moränryggen ner på snöfälten under oss. “Var trygg, gå på rygg” som norrmännen säger, det gäller även en varm dag i Sarek. Sista biten mot toppen tog vi skidorna på ryggen, inte för att det var speciellt brant utan därför att det var ett enda stort stenfällt framför oss. Till en början funderade vi på att lämna skidorna  men Joel kunde påminna sig om att han sett ett åkbart västgående snöfält från toppen någon dag tidigare.

Joel med ett halvhjärtat leende efter åket från Sarvatjåhkkå i bakgrunden.
Joel med ett halvhjärtat leende efter åket från Sarvatjåhkkå i bakgrunden.

Han mindes rätt, på den blåsiga toppen tog vi snabbt på oss skidorna och åkte utför det smala snöfältet. Det blev ett riktigt överlevnadsåk, då det var isigt och ojämnt och kantat med stenbumlingar. Andra delen av åket, en snällare sluttning i södergående riktning tillbaka ner till Bierikjávrre var däremot en njutning! Solen hade värmt upp snön under dagen och vi fick vårt första härliga åk i slasksnö. Det blev några glädjetjut. Visst kunde vädret varit bättre, men det var ändå en fin tur i det hela. Dessutom ska jag inte klaga, för vi kom hem just innan regnet började smattra mot tältduken. Det gjorde inte Henrik och Josef, de hade två timmar kvar ute i regnet innan de nådde vårat varma och torra basläger.”

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag, Toppar, Turer och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *