26 april 2010 – dag 67

För just ett år sedan inföll två dagar i Sarek då det ömsom regnade och ömsom snöade. Blött och grått var det oavsett. Detta kan betraktas på många olika vis, och det ter sig som om jag dessa dagar valde det mer positiva. Jag citerar:

“Är dagen grå eller är den blå? Är det roligt eller tråkigt, mår man bra eller dåligt, blåser vinden jobbigt eller blåser den härligt? Jag vet inte. Samma saker blir olika, allt har dubbla svar, sanningar som ändrar sig minut för minut och det enda som är säkert är att allt sitter i psyket.

Idag var det roligt. Vinden var kvar från gårdagen, men regnet hade kylts av och blivit till snö. Eller om det bara var snödrev, svårt att säga ibland. Allt blir grått omkring en. Himmelen, bergen, luften, allt tappar färg och blir till en konturlös gråglåmighet. Jag har så smått börjat tycka att den är vacker, gråheten. Där finns trots allt skillnader, jag behövde bara tid att upptäcka dem. Där jag förr bara såg den gråa snön runt grå stenar på gråa berg mot den gråa himmelen, finns faktiskt en otrolig kontrastrikedom. Vill man kan man se den, och mår man riktigt bra blir det som först bara var en ogenomtränglig sörja fullt av liv, och vacker. Den sterila naturen lever och förändras. De svarta bergväggarna som nyss lyckats ruska av sig snön har återigen fått ge vika för de påträngande små flingorna. De tränger sig på, letar sig fram och biter sig fast, hur mycket motstånd berget än bjuder. Endast renarna verkar oberörda. De spatserar obekymrat runt, lägger sig i snöslasket och vilar. Bligar dumt och oförstående på oss stretande. Kommer vi för nära går de undan, oss reagerar de på, som är det långsammaste, svagaste och ofarligaste denna plats har att erbjuda. Konstigt. De parar sig i snöovädret. Eller i alla fall försöker, han försöker. Men blir försmådd. En stelfrusen rak rak renpillesnopp i blåsten som förvägras värme av vajjan… Synd där, bättre lycka nästa gång.

Vädret vet ni pojkar, det kan döda er. Bevingade ord från en man vi mött under vägen. Så vi gräver en vindmur och gömmer oss för vädret i våra tält, inser att vi inget kan göra, blott anpassa oss, hålla ut och acceptera. Och psyket får sig ett extra träningspass.”

vart månne vi gå i whiteouten...?

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *