1 maj 2010 – dag 72

Vad märkligt. Helt plötsligt har vi jättemånga människor runt oss. Det brukar ju bara vara vi. Överallt väsnas de och står i vägen. Jag måste lyssna på vad de säger. Fundera på vilket namn det var som hörde till det där ansiktet. I vanliga fall kan jag känna på lukten vem som står framför mig, och ofta vet jag ungefär vad som ska sägas innan det ens är tänkt.

Mötet med KY Fjällsäkerhet från Älvdalen var kanon! Roligt, trevlig och gott. Och, som jag försökte beskriva i det inledande stycket, omtumlande. Efter 72 dagar i en ytterst begränsad verklighet var min hjärna inte van vid så många intryck. Jag blev trött.

Trött och glad. Glad att samtalen tog en annan vändning än de brukade. Glad att rutinerna förändrades och glad att maten vi bjöds på smakade himmelskt.

Uppenbarligen fanns det en värld som inte bara var vi fyra och det vi gjorde. Det ingav hopp och samtidigt någon slags insikt om att vi hade det bra.

 

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag, Filmklipp. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *