8 maj 2010 – dag 79

Första dagen det verkligen kändes som regnet var nära. 10 plusgrader och tunga moln, förberedde mig för det värsta, vad det nu är…regn?

Dagen blev sedan allt gråare. Vi slapp regnet, men det var inte kul att gå med pulkan, vädret blev allt mer otaggande och jag allt mer less. Har också lättare och lättare att störa mig på exempelvis Josefs ibland något disträa drag, vilket jag finner irriterande. Låg i tältet resten av dagen och det var skönt att inte behöva göra någonting, inte bestämma någonting och över huvud taget inte bry mig. Kvällen i tältet var i övrigt trevlig. Vi skrattar trots allt mycket, jag och Josef, och spelar in film.

Det var helt enkelt svårare att motivera sig till allt det vackra runt omkring en på slutet, speciellt när vi började röra oss ut ur Ruohtesvágge, den sista delen av Sarek vi skulle besöka. Kommer till och med ihåg att jag, fast jag fick åka kallpuder 10 maj från helt otroligt fina toppar i pangväder, hade svårare att uppskatta det lika mycket som i början. Visst blev jag alldeles enormt glad för dessa åk, men det var samtidigt en känsla som gick över ganska snabbt när jag väl var tillbaka från berget, och inte längre nåt jag kunde leva på hela dagen. Det närmade sig slutet, och fokus hamnade kanske trots allt mer och mer på Suorvadammen…

Sista veckorna var det återigen jag och Josef som delade tält, och en sak som vi tog till oss med extra hängivenhet var filmkameran. Många och långa var stunderna då vi närmast tvingade oss att spela in korta korta snuttar av film, för att sedan direkt titta på dem. Och skratta. Det var mycket roligt.

Om någon undrade vad man gjorde när man inget annat gjorde så följer här ett strålande exempel…

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *