11 maj 2010 – dag 82

Lite reflektioner från dagboken som egentligen är från dag 75. Men jag tycker om mina egna tankar så jag vill delge dem här dag 82. 🙂 Det kanske låter pretto, men så här funderade jag i alla fall efter 75 dagar:

"Att vara..."

Det är två veckor kvar nu, inte mycket. Känns konstigt.

Vi lever ju här. Vi överlever inte, vi lever. Det här är vardag. Frukost ur termos, på med pjäxor, skaka igång fingrarna, upp på topp, döna ner, koka vatten, bajsa, sova. Allt det där hemma känns som det konstiga. Det som är “utanför Sarek”. I 75 dagar har vi nu varit innanför Parkens gränser. Inte instängda, det är ju självvalt. Men avstängda kanske. Visst, vi har sattelittelefon, och sporadisk mobiltäckning, ibland radio. Men egentligen skulle tredje världskriget kunna bryta ut och vi berörs inte. Samma rutin ändå. Frukost, lunch, middag. Topptur, pulkadragning eller ligga still. Hemma väntar tider att passa, relationer att förhålla sig till, jobb, plugg, krav.

Den enkla vardagen ter sig plötsligt otäckt komplex.

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag, Erfarenheter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *