16 maj 2010 – dag 87

Ja, som ni kanske förstår var det nu full sula mot Suorvadammen som gällde för vår lilla grupp. Jag hade två dagar tidigare utstrålat en viss bitterhet gentemot de andra när beslutet om att inte bestiga Ahkka hade tagits, men för varje timme som nu gick insåg jag mer och mer vilket klokt beslut det hade varit. Runt omkring oss rasade vintern fullkomligt samman. Minuter efter att vi satt av på dagens etapp hörde vi ett våldsamt dån bakom oss och vi kunde i kikaren beskåda hur en jokk plötsligt sprang upp några kilometer bort och förde med sig snömassor ner för bergets sida. Även gårdagen inramades av ljudet av ständiga ras när klippor och snö smälte samman och drogs ner för branterna. Det var verkligen på vinterns sista uppgivna suck som vi drog ut med våra pulkor.

Några små bilder från vårens ankomst, och vad den innebar för oss:

 

Just denna dagen inträffade faktiskt vårt mesta gräl mellan individer i gruppen överlag. Konstigt, eller inte alls, att det skulle komma en av våra sista dagar på fjället. Det ordnade dock upp sig, och överlag så njöt vi ganska mycket av våra sista dagar, att sakta ta oss ner från fjället igen. Det gällde att passa på att göra alla de där sakerna man inte skulle kunna göra när man kom hem, som att varje dag trycka i sig hundra gram mörk choklad…:)

Share
Det här inlägget postades i Dag för dag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *