16 maj 2010 – dag 87

Ja, som ni kanske förstår var det nu full sula mot Suorvadammen som gällde för vår lilla grupp. Jag hade två dagar tidigare utstrålat en viss bitterhet gentemot de andra när beslutet om att inte bestiga Ahkka hade tagits, men för varje timme som nu gick insåg jag mer och mer vilket klokt beslut det hade varit. Runt omkring oss rasade vintern fullkomligt samman. Minuter efter att vi satt av på dagens etapp hörde vi ett våldsamt dån bakom oss och vi kunde i kikaren beskåda hur en jokk plötsligt sprang upp några kilometer bort och förde med sig snömassor ner för bergets sida. Även gårdagen inramades av ljudet av ständiga ras när klippor och snö smälte samman och drogs ner för branterna. Det var verkligen på vinterns sista uppgivna suck som vi drog ut med våra pulkor.

Några små bilder från vårens ankomst, och vad den innebar för oss:

 

Just denna dagen inträffade faktiskt vårt mesta gräl mellan individer i gruppen överlag. Konstigt, eller inte alls, att det skulle komma en av våra sista dagar på fjället. Det ordnade dock upp sig, och överlag så njöt vi ganska mycket av våra sista dagar, att sakta ta oss ner från fjället igen. Det gällde att passa på att göra alla de där sakerna man inte skulle kunna göra när man kom hem, som att varje dag trycka i sig hundra gram mörk choklad…:)

Share
Publicerat i Dag för dag | Lämna en kommentar

15 maj 2010 – dag 86

Om du blir äcklad av att läsa om bajs kan du sluta läsa nu.

Jag har tidigare skrivit en del om bajs. Folk kanske undrar. Är jag fixerad vid detta? Ni som känner mig vet att jag har en förkärlek för kiss- och bajshumor. “Störd i huvudet”, säger vissa. “Jag säger bara vad andra tänker”, säger jag.

Hur som helst så pratade vi ofta om skit i Sarek. Och det är faktiskt inget konstigt med det. När du träffar din fru/man efter att hon/han kommit hem från jobbet så frågar du; “Vad hände på jobbet idag? Hur mår du? Vad ska vi laga till middag? Hämtar du Niklas på fotbollsträningen idag?” etc…

Det man samtalar om är det man har gemensamt. Ser man på TV att Bin Laden är skjuten så pratar man om det. Har IFK Göteborg vunnit så pratar man om det (och gläds oerhört).

Eftersom vi inte hade några yttre intryck i Sarek fick vi pratade om det lilla vi hade gemensamt:

  • Vad vi åt till mat (vilket alltid var samma varje dag, förutom att det skiftade mellan fem olika rätter från Blå Band till lunch/middag).
  • Var vi ska åka skidor idag/imorgon/nästa vecka.
  • Hur bajset var.

Således blev det mycket bajssnack. Oftast var konsistensen krämig. Någon enstaka gång kunde den hårdna till om man tagit lite mindre olja i maten den dagen. Petter hade dock en hård i veckan, vilket alltid var intressant att se. Vi sket ju alltid på samma ställe, vilket gjorde att man hade koll på varandras magar…

MYCKET bajssnack nu! Det här är sista inlägget jag skriver om bajs, jag lovar. Men för att verkligen kräma ur det sista så publicerar jag här en liten film med temat bajs. Märk särskilt den eminenta positionen i vilken man kan sitta nästan oändligt länge! Känsliga tittare varnas.

Vi lägger även in en bonusbild på Petter, som är ansedd som den snygge av oss. Och jag undviker oftast att synas bredvid honom, så det känns skönt att såna här bilder finns!

Petter Lämås som snyggast

Share
Publicerat i Dag för dag, Filmklipp | 2 kommentarer

14 maj 2010 – dag 85

”Just utanför Sareks parkgräns. Yes, så är det. Hej då! Fem dagar återstår det ändå. Ja, fem dagar och lite drygt tre mil över stock och sten med skidor och pulkor. Det kommer bli korta och tunga dagar, det är inte mycket snö kvar. Vi kommer gå igenom en stor labyrint av sten och vattendrag.”

”Vi gjorde vår sista topptur igår. Vi funderade även på att lite snabbt och smidigt springa upp på Ahka, men motivationen försvann när vi vaknade och solen lös med sin frånvaro. Så vi började istället gå samtidigt som de första stora stenrasen och lavinerna med marksläpp dundrade ner för bergens branter. Det var första natten med plusgrader, känns som att lämna ett skepp som sjunker. Flyttfåglarna har också börjat dyka upp, de kom nog med varmfronten inatt. Hade pappa varit här hade han genast berättat för oss vilken art det är och dess egenheter, ska lägga fågeln på minnet och fråga honom om fem dagar.”

Share
Publicerat i Dag för dag | Lämna en kommentar

13 maj 2010 – dag 84

Niják och Gisuris blir de två sista topparna som trampas av oss denna vinter. Imorgon lämnar vi nationalparken och om sex dagar området. Slutet på vårt äventyr kan skönjas, och på något sätt känns det lika overkligt som när vi gav oss ut. Det går liksom inte att greppa.

Share
Publicerat i Dag för dag | Lämna en kommentar

12 maj 2010 – dag 83

De två bakomvarande dagarna hade jag känt att det mesta kvalitativa jag kunde göra under de rådande omständigheterna var att praktiskt taget göra ingenting. Och det gjorde jag också. Det var underbart! Låg i tältet i två dagar i växlande väder, allt från sol till nästanregn och kände hur min förnöjsamhet bara steg och steg. Det är viktigt att ta sig för det man verkligen vill, och råkar det under en lite period vara ingenting, ja, då är det också ingenting som skall göras. Under gårdagskvällen satt vi enligt dagboken baröverkroppade och solade vid 18.30. Om jag inte minns helt fel rattade vi även in SR P2 och lyssnade på klassisk musik. Låter ganska skönt faktiskt.

Denna dag, den 83:e på vår resa, var jag således full av fysisk och mental energi igen. Vi påbörjade vår förflyttning runt Nijak, Sareks nordligaste utpost.

“Gick hyfsat långt i den ganska starka vinden utan att det tog tid eller var särdeles jobbigt, slog läger redan vid 12. Gött. Funderade på Niják, men därav blev intet. Fick sug efter att trots allt hinna med Áhkká, ser grymt fint ut härifrån. Så jag och Petter satsar på Niják och Gisuris imorn, det ger oss nämligen en “extra” dag och med max väderflyt skulle vi då kunna ta Áhkká…

En vecka kvar, varav två dagar är turdagar, de andra förflyttning. Sen har det gått tre månader. Solen lyser och tältduken floffar i vinden klockan 10 på kvällen. Sjuka kontraster, om man jämför med när vi startade turen.”

Share
Publicerat i Dag för dag | Lämna en kommentar